Tristan & Isolde – Boken handlar om det unga kärleksparet som levde under medeltiden. Det är en bok om förbjuden kärlek, om ondskefulla förrädare och farliga drakar, allt med en gnutta magi och tro. Alla de ingredienser som borde finnas med i en medeltida kärleks historia! Ändå kommer inte historien riktigt till sin rätt.

Historien tar sin början den dagen konung Marc hamnar i onåd hos sina fiender mer till hans räddning kommer konungen av Lyonesse, Rivalen. Som tack överlämnar han sin syster Blanchefleur till Rivalen, tillsammans föder de en sån – Tristan. Men Rivalen dödas och hans hustru, Tristans mor dör av sorg. Tristan växer upp med Rohalt som lär honom att bli av heder, en riktig riddare med allt som hör till.

En dag hamnar Tristan hos konung Marc och hjälper honom befria sitt land från sin fiende, samma fiende som mördade Tristans far. Tristan svär sedan en ed om att för evigt tjäna konung Marc som hans vasall. När ett skepp från Irland kommer och utmanar konung Marc om landet, antar Tristan denna utmaning och dödar den beryktade Morholt med sitt svärd. Trista blir dock skadad av Morholt förgiftade lans. När Tristan tror att han skall dö ber han Marc lägga honom en båt och skicka iväg honom över havet. Men Tristan dör icke undan strandar i land och möter Isolde som gör honom frisk och ser till att han kan återvända till sitt land. Väl tillbaka hos konung Marc känner Marcs baroner att Tristan är ett hot emot makten, att Tristan en dag skall få ta över tronen. De vill därmed att Marc ska finna en maka. Tristan lovar då att han skall segla till främmande länder och hämta hem en fru åt Marc, han skall hämta honom Isolde.

Men under resan går något fruktansvärt fel, kärleksdrycken som var ämnade för Isolde och Marc förtärs av Tristan och Isolde och de båda faller i en förbannad kärlek mot varandra. Men Isolde gifts bort med Marc så som det är lovat, men det hindrar inte det älskande från att ses i smyg. Det finns dock förrädare i slotten, som inte allas tycker om det som håller på att hända utan gör allt för att sätta stopp för deras kärlek. Deras hemliga möten upptäcks och Marc dömer de båda till döden.

Men de undgår döden med en hårsmån, tack vare Tristans djärvhet och list. De spenderar sedan en till tillsammans, förvisade till den mörka skogens inre. Efter en tid har Marc förlåtit dem, och både Tristan och Isolde väljer att återvända till hans nåd igen. Men för att undvika att detta händer igen, förvisar Marc Tristan ifrån landet. De både tynar långsamt bort av kärlek och saknad till varandra. Tristan gör ett misstag och gifter om sig, Isolde tror då att Tristan glömt bort sin kärlek till henne och hon sörjer ännu mer. Under en strid blir Tristan sårad och allt som kan rädda honom är att han får återse sin älskade Isolde. Trots det hinner Tristan dö innan Isolde hinner i hamn med sitt skepp. När hon inser att hennes älskare är död lägger hon sig bredvid honom och går sin egen död till mötes. Man särar sedan på de älskande, begraver dem i olika kistor på olika platser. Men under en natt växer en björnbärsbusken från Tristans grav till Isolde, och hur man än högg ner busken växten den genast upp igen för att nå den andra graven.

Jag tycker inte riktigt om boken. Den hade all potential att blir något stort, till en början verkade den som en riktigt försmäktande kärlekshistoria. Trots det fastnar jag aldrig för boken, det är alldeles för torftiga beskrivningar av huvudrollsinnehavarna och deras känslor gentemot varandra. Allt man får reda på är att det älskar varandra, men inte riktigt hur eller varför. Man får aldrig veta hurdan de är som personer, bara att det är ett par som älskar varandra. På så sätt blir historien väldigt ytlig och man har svårt att finna medlidande för någon av karaktärerna. Den enda som jag kan tycka besitter någelunda mänskliga drag är konung Marc, han är den enda jag riktigt kan förstå och känna ett uns medlidande för. Fast det är inte honom jag borde känna medlidande med, utan de älskande. Men boken lyckas aldrig fånga mitt intresse vad gäller deras kärlekshistoria, utan den känns faktiskt väldigt tråkig på det sätt att den är vad man förväntar sig att det ska vara. Det är så vacker, så underbart att det hela blir överdrivet och man tröttnar på det. Man får helt enkelt en för stor dos utav deras förbjudna kärlek. Det enda som är lite förvånade och som faktiskt gjorde boken värd att läsa, var slutet. Då det inte alls slutade med ”lyckliga i alla sina dagar” som man skulle kunna ha trott, utan både två dör. Ett väldigt sorgligt och gripande slut, det var inte förens då de fick mitt medlidande.

Men det är inte slutet som gör en hel berättelse. Boken är skriven på ett sådant sätt att det är svårt att hänga med i alla händelseförlopp och hålla reda på alla de inblandade karaktärerna. Den blir väldigt långdragen med långa, uttömmande och avancerade dialoger. De första gångerna man stöter på dem är det ett underbart vackert att läsa dessa dialoger, men ju längre in i boken man kommer desto mer tröttnar man. De så långa dialogerna utan att egentligen berätta särskilt mycket. Det står så många fina ord och formuleringar, ändå får man ut så lite utav det.

Visst det är en väldigt vacker kärlekshistoria, men för mig verkar den lite väl ytlig och får tyvärr inte riktigt mitt hjärta på fall. Historien är vacker på pappret, den innehåller allt den bör innehålla, men sättet den berättas på gör att den förlorar sin magi och lyckas inte riktigt gripa tag om en. Man har hört så mycket om den och förvänta sig mycket, men jag tycker inte riktigt att just denna berättelse om Tristan & Isolde är så mycket som man hade hoppats. För mig är den lite utav en besvikelse.

Bokens problem är att den inte riktigt trollbinder utan man ser Tristan & Isoldes kärlek som väldigt saklig, inget speciellt med den. Man lyckas aldrig leva sig in i deras historia och lära känna dem och förstå deras kärlek.

För mig känns det inte som om de älskar varandra, utan att de älskar kärleken – den förbjudna kärleken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har funderat över en sak; vad är det som gör denna kärlekshistoria speciell? Vad är det som skiljer den ifrån alla andra kärlekshistorier egentligen? Varför ska man läsa just Tristan & Isolde och inte någon bok om en fantastisk kärlekshistoria?  ...

Jag säger bara en sak; filmen är bättre! Mycket bättre!   Boken bara består av massa människor med konstiga namn, händelser som man knappt förstår sig på, massor av resor hit och dit och massa lidandande där emellan. Inte några stora händelser som he...

  Jag börjar äcklas av den här förbaskade kärlekshistorien. Jag är så trött på hur mycket de trånar efter varandra, att de verkligen inte kan leva utan varandra. Att om en av dem dör så kommer den andra sannerligen också att dö - av ett krossat hjärt...

Då var det dags att ta tag i bloggandet och få det gjort!   Tristan & Isolde Jag kommer allt längre och längre in i bokens värld och vanligtvis brukar det ju vara så att man till en början är lite förvirrad innan man lär känna alla bokens karaktärer...